En vacker del av hemmet..

Sedan lite mer än tre månader tillbaka är jag och min flickvän sambos. Solidariskt har vi varsinn personlig vägg i hemmet. Hon i egenskap av makeup-artist har sin sminkhörna. Vad jag har på min vägg torde inte vara så svårt att räkna ut. När nästa års lagfoto på FFF-truppen är taget kanske jag bör uppdatera mig om tanken inte är att fylla väggen helt. Lagfotot från 2008 är inte helt aktuellt. Hur som helst pryder jag hellre min vägg med Stefan Rodevåg än Zlatan Ibrahimovic, vem är förresten det? Så länge han inte lirar i mitt gulvita lag vet jag bara vem Zlatan Krizanovic är. 54 dagar kvar tills första försäsongsmatchen går av stapeln, det behöver jag inte anteckna i någon vacker kalender. Det kommer mitt utmärkta FFF-minne att memomera.


En försmak inför 2012!

Ingen har väl undgått att det vankas hallandsderbyn 2012? Styrelsemedlemmar i "Yellow And White Pride" valde i torsdags att inleda psykkriget när spelartruppen i FFF fick en prinsesstårta med HBK och Bois klubbemblem i samband med sista träningen för året. Budskapet var tydligt: " En försmak inför 2012, tugga sönder dem rejält". Initiativet bemöttes med en rungande applåd från spelartruppen och förhoppningsvis gav det än mer tändvätska inför nästa säsong. FFF:s supportrar har satt nivån, vilket uppmärksammades både i Hallands Nyheter och Radio Halland. Om det är någon som tvivlar på att derbyna i "sommarstäderna" ens väcker några känslor är det bara till att tänka om omgående.


Min årliga abstinens och nya förhoppningar.

För två veckor sedan tog säsongen slut och därmed inleddes de årliga abstinensbesvär som infinner sig när säsongen avrundas. November är för mig årets mest deprimerande månad av förklarliga skäl, försäsongsmatcherna är nära tre månader bort och eftersom det idrottsligt inte finns någonting som kan mäta sig med stadens gulvita stolthet är abstinensbesvären än mer påtagliga. Det enda positiva med denna period är att det finns tid att rannsaka sig, bygga upp nya drömmar om ett allsvenskt avancemang (för jag vet inte vilken gång i ordningen) och fundera vad vi måste göra annorlunda för att utveckla supporterkulturen ett snäpp runt Falkenbergs FF. Mitt lag som jag anser vara giganten (om allt vore som det skulle) i svensk fotboll kom även i år på en sjundeplats i Superettan. Mina begär om att få komma till den form av utlösning endast en engagerad fotbollssupporter kan få uppleva infriades inte i år heller. 2012 blir heller inte det första allsvenska året i klubbens historia. Vissa tycker väl säkert en sjundeplats är helt okej och visst vi har inte de allra bästa förutsättningarna så ur den aspekten är det kanske godkänt, men lever man med sin klubb tjugofyra timmar om dygnet är kraven och begären högre än så, i alla fall när klubben nu lirat nio raka säsonger i näst högsta serien och nästa år "firar" tio-års jubileum i Superettan.

Nästa års Superetta innebär något som det funnits en avsaknad av länge, hallandsderbyn. Med Halmstad BK och Varbergs Bois i samma serie finns det knappt några begränsningar för hur mycket man längtar efter att säsongen 2012 ska sparka igång. Det kommer inte bara bli en kamp mellan tre hallandslag, utan faktiskt även mellan de tre städerna. Innan vi vet hur trupperna i respektive lag ser ut nästa år till hundra procent är det svårt att sia om utgången, men givetvis tror jag alltid på mitt lag och jag är således övertygad om att hallandslaget nummer ett kommer finnas i staden där Ätran rinner igenom. Kristoffer Englén och Mikael Boman har valt att lämna FFF för de två andra hallandslagen och att dom efter detta betyder precis ingenting för vissa av oss FFF-supportrar som värderar det här med klubbkänsla högst är ren och skär sanning. Att Mikael Boman som redan innan säsongen var slut stod och poserade i HBK-tröjan ens fick spela några minuter i de två sista matcherna efter att övergången var offentlig anser jag inte vara annat än ett stort frågetecken. Men nog ältat om detta, jag välkomnar istället nyförvärvet Victor Sköld från Trollhättan som i intervjun på svenskafans gav ett skönt intryck:


Vad ser du mest fram emot med nästa säsong?
– "Att få dra på mig Falkenbergs tröja! Det ska bli grymt. Det känns kul att vara tillbaka i superettan. Jag ska bevisa att jag hör hemma där. Jag lovar att alltid ge allt oavsett vad det gäller"

För oss FFF-supportrar gäller det också att ladda om, nästa år kommer det krävas ännu mer av oss. Precis som på planen, ska vi även vara bäst utanför densamma av hallandslagen. 2011 innebar att det för första gången fanns en styrelse i Yellow And White Pride som aktivt jobbade ihop för att utveckla supporterkulturen, det arbete som lagts till grund i år är något vi satsar på att utveckla ännu mer. Tidigare år har det bland annat varit segt med att få iväg bussresor till bortamatcher, det tidigare rekordet på en säsong låg på tre anordnade bussresor, i år har det blivit hela sju stycken vilket vi är nöjda med. FFF är fortfarande en klubb med ett supporterunderlag som är långt ifrån det bästa och i staden Falkenberg har det ofta ansetts extremt fult att passionerat supporta sitt lokala elitlag, men i år har det börjat röra på sig lite grann även om det fortfarande finns mycket att utveckla. Framförallt måste stödet på hemmaplan bli mycket bättre, tyvärr är vår arena som i allra högsta grad är på tapeten inte den mest supportervänliga, men jag anser att det finns mycket mer att önska från FFF:s supportrar på denna punkt också.
Avslutningsvis tipsar jag er om att gilla YWP:s sida på facebook och "Vi som kräver en ny fotbollsarena i Falkenberg". Hjälp gärna till att sprid dessa sidor till så många som möjligt.

Ingenmansland..

Ja rubriken säger det mesta, känslan är att vi ligger i ingenmansland med åtta poäng upp till Sundsvall på allsvensk kvalplats och åtta poäng ner till Hammarby och Brage på kvalplats för att hänga kvar. Jag är inte orolig faktiskt över att vi kommer bli indragna i någon bottenstrid för tillfället, har heller ingen direkt tro på att vi kommer vara med och tampas om en kvalplats till allsvenskan heller. Sundsvalls 5-0 senast vittnar väl om att norrlänningarna är starka och inte minst har man våran försmädliga förlust där uppe i åtanke. Bäst för mitt gulvita lag brukar det också gå när pressen inte finns där. Fem matcher återstår - jag hoppas på full pott, men jag tror ändå inte att det räcker för en allsvensk kvalplats.

I söndags slogs jumbolaget Qviding tillbaka med 3-0 i en sådan där riktigt härlig gråmulen höstmatch. Dagen innan lade jag för ovanlighetens skull in ett spel på matchen, 3-1 löd mitt tips, men jag fällde inga tårar över att vi höll nollan. Lagets prestation är såklart bra mycket viktigare än att jag vinner några hundralappar. Upplevelserna kändes sedvanliga denna söndag för en matchdag i Falkenberg som innefattar motstånd av ett lag som inte många bryr sig nämnvärt om. 900 på läktarna, en klack med enbart de trognaste och antagligen Peps Persson ur högtalarna. Tre poäng smakade som vanligt mumma hur som helst.

De två närmsta matcherna spelas på bortaplan mot Åtvidaberg nu på måndag och Hammarby måndagen därpå. Bägge matcherna tv-sänds, men att sitta hemma och bli fet framför dumburken finns inte på kartan för min del. Fotboll och i synnerhet laget i ditt hjärta ska upplevas live.

Avslutar denna uppdatering med diverse bilder från senaste tiden:

Sedvanlig revirmarkering när FFF kommer på besök!




Känsla av diktatur i Växjö?




YWP mot Assyriska och Qviding. Sveriges snyggaste klack utan tvivel:









Forsätta kämpa,slita och visa eran glöd!

I måndags inkasserade FFF sin femte förlust på sex matcher. Trenden har minst sagt varit nedåtgående sedan formtoppen då vi började nosa på platserna där uppe. Tyvärr är detta ett typiskt syndrom att så fort vi har möjlighet att ta det där viktiga klivet upp på kvalplats, komma ikapp framförvarande lag och vice versa tar vi aldrig chansen. Med sju poäng upp till allsvensk kvalplats och fem poäng ned till motsatt kvalplats kan vi hamna var som helst. Matchen borta mot Öster i Växjö på måndag är riktigt viktig, tyvärr tappade vi i veckan Erik Johansson till GAIS, dessutom har vi både Robin Ganemyr och Tobias Nilsson avstängda. Oddsen är inte dom bästa i nuläget, men nu måste vi ta fram kämpaglöden och strunta i alla yttre förutsättningar.

Mot Ängelholm fick Yellow And White Pride iväg den femte bussresan för året , vi är givetvis väldigt nöjda att intresset för att åka på FFF:s bortamatcher (de på nära avstånd) från allmänheten är mycket bättre i år än tidigare och att de som åker på egen hand med bilar samlas med bussresenärerna. Mot ÄFF kämpade vi på i regnet från läktaren och det är mycket glädjande att vi kan få iväg en buss även till Växjö. Det finns platser kvar så tveka inte att anmäla er: http://www.svenskafans.com/fotboll/fff/Bussresan-till-Vaxjo-blir-avfinns-platser-kvar-414743.aspx
Till spelarna som tar på sig den gulvita dressen på måndag har jag bara en sak att säga: Forsätta kämpa,slita och visa eran glöd, säsongen är långt ifrån över. Jag hoppas vi supportrar ger järnet också för vi ska aldrig ge upp och vända ryggen när resultaten går emot. Jag tänker sjunga i 90 minuter och göra min del för och att bärga tre poäng mot Öster, tänker du?
Bilder från Ängelholm borta:

Min årliga Sundsvallsresa - Försenad reseberättelse.

Ja, ibland har man helt enkelt vare sig inspiration eller tid till att skriva, men mycket har hänt som skulle kunna vara värt att förmedla här. Bortamatchen mot GIF Sundsvall 4/8 var lite av en legendarisk resa för min del, inte för resultatets skull (Det kan vi spola ned i toastolen) utan för att jag gjorde den helt på egen hand i min kära Saab som tar mig land och rike runt. Kanske tillhör jag inte någon av de stora giganterna när det gäller resandet för att bevittna sitt favoritlag då jag faktiskt mellanlandade i Sthlm både på dit och hemvägen, men värt att berätta om kan det kan det allt vara, i synnerhet som jag av någon konstig anledning lade in en av mina semesterveckor just här efter att matchen blev flyttad från de ursprungliga datumet i juni till denna regniga torsdagskväll i Svallet. Flytten innebar att vi fick lira den här matchen inklämd mellan två andra matcher samma vecka och bara några dagar innan hade vi ju haft årets näst längsta resa när vi mötte Brage borta. En viss annan klubb vid namn IFK Göteborg kunde ju som jämförelse få igenom att flytta cupmatchen mot oss när man hade skador i truppen och hur våran klubb kunde gå med på det är ju fortfarande ett stort frågetecken. Back to topic, resan till Sundsvall inleddes i alla fall med färd till Sthlm på onsdagen. Innan avresa nåddes man av det tråkiga beskedet att anrika Gustav Bratt brunnit ned, en viktigt del i stadsbilden av Falkenberg. Men min resa, den skulle allt bli av ändå.

På torsdagen bar det så vidare upp till Sundsvall, efter att rusningstrafiken ut till Arlanda släppt och jag utstått en stunds krypkörande på E4 på grund av vägomläggning kunde jag skåda den vackra bebyggelsen i Uppland, Gästrikland, Hälsingland och slutligen Medelpad. Jag spelade säkert Easybeats "Friday on my mind" tjugo gånger om, men är man ensam i bilen är det ju faktiskt den största fördelen att man kan vara hur jävla besatt som helst av någonting utan invändningar och en stilla undran om jag ska uppsöka ett mentalsjukhus. Det var en härlig sommardag som följde större delen, men den fick jag mest uppleva vid ratten. När jag närmade mig Sundsvall började regnet falla och inte ens Nordanstigs kommun där jag alltid förväntar mig en dansande Stig Kristensson (FFF:s förra tränare) längs vägen bjöd mig på några förhoppningar om ett återgående till några stekande 90 minuter på Norrportens bortasektion. När jag kom fram till Sundsvall kände jag mig av någon anledning lite ensam när jag gick med min FFF-halsduk på stan, en och annan traditionsenlig blick från okända människor mötte mig, men jag lamslås aldrig av sådant. Inte ens när jag ensam satte mig nere vid ån som flyter genom Sundsvall och studerade ett par trampbåtar med den otroligt vackra färgkombinationen gult och vitt kände jag mig deprimerad. Men visst hade det varit roligare att sitta trettiotalet tillresta FFF-supportrar och skråla ramsor, dricka bira och chockera lokalbefolkningen nere vid vattnet. Som tur är skulle ett par känningar som småsympatiserar med Falkenbergs FF i Sundsvall möta upp och göra mig sällskap denna dag.

När jag mött upp grabbarna utanför Norrporten Arena intog vi bortasektionen och mötte laget med flaggor. Det kändes som alltid stort att representera på en bortamatch 90 mil bort, jag tror inte det är något större fel på ens engagemang där. Tredjetränaren Tuvesson hälsade glatt när han gick förbi där nedanför och det var bara att tagga för match. Ett riktigt toppmöte där det lag som gick segrande skulle blanda sig i toppstriden på riktigt allvar. En jämn och öppen match på förhand då kan tyckas, men det jag fick skåda liknade mer två lag som lirade i olika divisioner. Sundsvall totaldominerade i första halvlek och gjorde bland annat ett vackert mål när islänningen Ari Skulason dundrade in 1-0 via ribban. 2-0 följde kort därefter och inte ens det faktum att FFF därefter i alla fall spelade upp sig något innan halvtidsvilan och hade ett hyfsat avslut genom mannen med egen båt, Stefan Rodevåg skulle hjälpa. 3-0 kom på en frispark i inledningen på andra halvlek som satt i krysset utan chans för Stojan Lukic som för övrigt räddade oss från ett större nederlag denna dag. Till slut blev det 4-0, med en kvart kvar sade jag uppgivet att vi nog får vara glada om vi inte vänder hem med 0-6 i baken. Trots nederlaget flaggade vi fem i hörnet avsett för bortasupportrar matchen igenom. Lärde även de andra killarna de enklare sångerna från YWP:s repertoar. Givetvis hördes Patronerna mer än oss, men jag var nöjd med att vi åtminstone visade hjärta och stöttade de gulvita trots att matchen var så mycket piss den kunde bli.



Efter matchen kom Tomas Askebrand och senare även Robin Garnemyr fram till bortastå för att be fansen om ursäkt för den dåliga insatsen. Känns alltid bättre när spelarna har den respekten gentemot fansen. Uttryckte efter bortamatchen mot Assyriska där vi också förlorade ett missnöje över att spelarna inte tackade oss efter matchen vid det tillfället, så detta fick bli det tröstade i nederlagets stund. På vägen hem damp det in ett sms från lagkapten David Svensson, med samma ord som uttryckte att spelarna var minst lika besvikna som han antog att vi fans var. Jag andades alltså en revanschlusta ganska snabbt efter matchen och trodde på seger mot BP i den efterföljande matchen därpå hemma på IP. Hemresan i mörker och regn körandes söderut igen livades upp när jag stannade till på Mcdonalds i Söderhamn. Två berusade och glada killar lade märke till min tröja med "Falkens Mentala" på ryggen.  Dom avlade sin gissning på att det gällde ett sjukhem och kanske är det sant att jag ibland behöver uppsöka ett mentalsjukhus för mitt fanatiska intresse och supporterskap till FFF?
Inte ens en förlust med 4-0 i Sundsvall kan få en att tröttna på allvar...

Fån't ja en körv så huppä ja i älva!

Helgen har spenderats i nya favoritstaden Borlänge där vårat kära gulvita lag spelade 2-2 mot IK Brage på Domnarvsvallen. Av någon anledning trivs FFF:s få mentalister i denna stad och därför kan man väl offra många timmar i buss för att komma till denna metropol. Även om man fick stå ut med att passera raggarorter som Grums, Molkolm och Säffle så var det faktiskt värt att lämna bilen hemma denna gång och vara kung längst bak i Swebus resebuss.


En trevlig utekväll på fredagen där lagens bägge supportrar livade upp gatorna och pubarna med ramsor, några timmars sömn med en FFF-flagga som täcke och sedermera en klassisk bakfylla så var det dags att tagga för match. En av mentalisterna viftade så frenetiskt på väg till uppladdningen med en av flaggorna utanför Kupolen (Borlänges svar på Globen) att pinnen vek sig. Tur var då att Hjula fanns till hands så ett nytt VP-rör kunde inhandlas för 17 kr och sedan kapas med hjälp av en tändare. Ingenting kunde nu stoppa oss från att bära fram våra hjältar denna bortafight. Uppladdningen på Engelska puben i Centrala Borlänge innebar ett Brage-Quiz och att undertecknad inte krönte några framgångar där var väl inte någon jätteöverraskning även om jag i alla fall har såpass mycket kunskap att Brages senaste allsvenska säsong var 1993 och att en gammal stjänspelare i klubben är Bernard Brincic. Så här mitt i natten bestämmer jag mig för att bara chansa på stavningen.

FFF kom till spel denna lördag med fem raka segrar i bagaget med toppen i sikte. Vårens möte mot Brage hemma i Falkenberg var en misär som hette duga så jag förväntade mig lite revanschlusta från spelarna dessutom. Första halvlek var väl inte något av den spektakulära arten kanske, men FFF hade ett visst spelövertag. Ledningsmålet gjorde Stefan Rodevåg som på ett inlägg från Marcus Översjö snyggt nickade in bollen bakom skalleper i Brages mål. FM och bundsförvant sparade inte på glädjen utan stod för imponerande ruscher längs kortsidan, men säg den glädje som varar för evigt. Fyra minuter senare var det kvitterat och 1-1 i halvtid. Domnarvsvallens mentala bortastå erbjöd ett tak vilket alltid är ett stort plus. Vi fåtalet FFF-anhängare valde trots detta att röja längst ned utan någon direkt hjälp av taket bland plankor som sedan länge gett vika och ett räcke längst fram som lär falla överbord någon dag när Syrianska Kerburan är där.



I andra halvlek kan man säga att spelet böljade fram och tillbaka. Brage gjorde 2-1 och onda tankar om en bruten svit på matcher utan förlust började infinna sig i huvudet, men ganska snabbt så frälste Tobbe Trollkarl oss med en frispark som satt stenhårt i målvaktens ena hörn. Återigen firade vi ordentligt på bortastå. 2-2, stod sig matchen ut trots farliga möjligheter från bägge håll. Trots att vi inte tog revansch denna match kändes en poäng rätt bra ändå. Har man en klockren ribbträff och ett bortdömt offside-mål för motståndarna i slutet i åtanke är man medveten om att vi kunde åkt hem poänglösa istället. Å andra sidan hade vi en stolpträff från Stoffe också att notera. Om vi ska nämna något avslutande om själva matchen så var vi riktigt imponerade av FFF:s kortpassningsspel vilket påtalades från motståndarfansen också samt att spelarna i efterhand mer var besvikna över två förlorade poäng. Jag gillar inställningen och hoppas den följer med hädanefter.

Under själva matchen bjöd Digge oss på en dans när han värmde upp längs långlinjen. Lagledare Tuvesson mfl. fyllde på med sina danstalanger efter uppmaningar från oss mentalister när det joggades ned efter matchen. Besöket på Vallen avslutades med både gratis hambrugare och korv och jag behövde inte hoppa i någon älv med andra ord.

Ännu en minnesvärd resa gjord - redan på torsdag väntar hängmatchen borta mot GIF Sundsvall så räkna med ännu en fullspäckad reserapport från en man totalt utan begränsningar.

Ciaoo!

De senaste dagarnas händelser.

Här kommer då lite reflektioner från de två matcherna som har avverkats hittills den här veckan:


Landskrona BoIS-Falkenbergs FF


I måndags rullade en 57-manna buss ned till skåneland med FFF-supportrar för att se de gulvita ännu en gång besegra Landskrona BoIS. Förr om åren har vi fått ställa in bussresor gång på gång och oftast har det knappt anmält sig tjugo pers. Nu fylldes bussen upp till sista plats och när man får säga nej till folk som frågar om det finns plats kvar är problemen numera av den angenämare arten. Är folk bara alerta och anmäler sig i tid kanske vi kan rulla två bussar till Ängelholm i slutet på Augusti då jag har förhoppningar om att vi kan överträffa antalet som var i Landskrona. På bortastå var vi om alla uppgifter stämmer över nittio pers vilket är en väldigt bra siffra med våra mått mätt. Givetvis hjälpte gratis inträde på ståplats till, men det känns ändå i allmänhet som att stödet till Falkenbergs FF är på frammarsch.

Återigen en stabil insats på planen. Inte samma sprakande tillställning som i hemmamatchen med tre snabba mål, men ett försvarsspel som imponerade då vi inte släpper till många möjligheter för motståndarna denna kväll. Kul att Kristoffer Englén fick göra sitt första superettan-mål också efter ett högklassigt nickmål. Kristoffer visste vad han hade huvudet där. När Stefan Rodevåg fixade straff fasades man lite över att vi för andra matchen i rad skulle bränna en straff och att Landskrona där skulle få luft under vingarna, men Översjö förvaltade denna på bästa sätt och 2-0 segern var i hamn.

Vid avspark drog  "Falkens Mentala" upp banderollen med "Positivlaktarkultur.se" (läs mer här:http://www.positivlaktarkultur.se/).  Inte världens mest välsprayade banderoll då vi hade lite annat i gärningen inför blåvittmatchen , men budskapet gick i alla fall fram hoppas jag. Vidare var stödet bra också, fler än bara själva klackkärnan höll igång och det kändes riktigt kul att vara gulvit även på det läktarmässiga planet. Sedan kan man alltid tänka att det finns mer att ta av, men vi är under utveckling och får välja att se alla framsteg som görs.

Falkenbergs FF-IFK Göteborg

Igår var det så dags för kvartsfinalen i svenska cupen då IFK Göteborg kom på besök. Vid eftermiddagstid började det regna över Falkenberg , något som höll i sig även fram tills matchen var till ända. Uppladdningen skedde som brukligt på Hertings Krog innan match och bland annat ekade "Vi ska till Tallin". Ni kan själva tänka er hur det skulle sluta med begåvningsreserverna på en resa till Tallin. I samband med inmarschen höll vi på Sektion F upp en banderoll med texten "Mot Europa". Drömmen besannas dock inte än på ett tag. Men goda tankar fick man när vi efter tjugo minuter hade en tvåmålsledning. Först pangade Översjö in 1-0, sedan utnyttjade Erik "Ponnytail" Johansson sjabbel från blåvittmålvakten Sandberg och 2-0 var ett faktum.  Att vi sedan hade bud på 3-0 gör det än mer bittert att vi till sist fick se oss besegrade på övertid, detta bland annat efter två mål med lite tveksamma ingripanden från Hansen i FFF-målet. Att vi står upp bra mot allsvenskt motstånd är trots allt ändå något vi får ta med oss till seriespelet även om det alltid är bittert att förlora.

Klacken på Sektion F höll i alla fall igång under hela matchen. Att stå i regnet är inte det ultimata, men man kör på oavsett väderlek. Första halvlek tyckte jag vi höll en bra nivå på ramsorna, i andra så blir det lätt att man skiftar ramsor mot slutet lite väl ofta, men allt som allt en bra insats.

Uppmaning till helgen:

På söndag väntar återigen hemmamatch. Ljungskile SK står för motståndet och enligt ryktena kommer det en supporterbuss från Bohuslän ned till Falkenbergs FF. Vi FFF-supportrar ska inte vara sämre än detta utan visa att vi stöttar de gulvita i match efter match. Som brukligt ses vi på Hertings Krog två timmar innan avspark och framförallt på Sektion F där det är fullt ös som gäller i 90 minuter. Inför hösten finns det inte plats för någon slö attityd utan nu ger vi järnet och gör vårat för att FFF ska kriga om en allsvensk plats och inte sluta på en obetydlig sjundeplats. Bakfylla är ingen ursäkt, ta dig en återställare om det nu tynger dig å det grövsta. Flickvännen ska inte hindra dig från att gå till IP, ska du tvunget vara med henne så får hon hänga med till Falkenbergs IP, men absolut inte på bekostnad av din aktivering på läktaren. Min uppmaning skrivs inte i något syfte att vara dryg, men jag vill att det ska fortsätta utvecklas hela tiden och stödet behövs i alla matcher. De slogans man skyltar med ska faktiskt också följas till punkt och pricka. Att hålla på Falkenbergs FF är ingen bagatell, det är ett vardagligt engagemang, en vardaglig glädje och så mycket mer.

På facebook finns ett evenemang startat om matchen. Bjud in dina vänner och mana på dom att sluta upp. När ordet sprids på många håll och kanter, då påverkas intresset i positiv riktning!

Tills vi ses igen: Ciaoo!


En riktigt härlig FFF-vecka i antågande.

Då är det två veckor långa uppehållet snart till ända då vi imorgon reser ned till Landskrona för att förhoppningsvis ännu en gång sätta de randiga skåningarna på plats. Från min sida finns det dock ingen hybris eller underskattning att vänta. 5-1 matchen är historia nu och imorgon tror jag att det kommer bli betydligt tuffare. Ska vi på allvar vara med och tampas där uppe krävs det ett antal förlustfria matcher till tror jag. BoIS lär troligtvis komma ut heltända och revanschsugna efter matchen i Falkenberg senast så det gäller att vi är på tårna från start.

Utöver matchen imorgon väntar även cupkvarten hemma mot IFK Göteborg på torsdag och därefter LSK hemma på söndag. Ett tight spelschema nu med andra ord, men härligt för oss som älskar att följa FFF och lever för det här. Ï skrivande stund smattrar regnet mot rutorna här hemma och risken är väl överhängande att det blir blött i Landskrona imorgon, men då passar det sig alltid att stå i bar överkropp. En busslast supportrar kommer bege sig ned till Landskrona imorgon med Falkens Mentala i spetsen. Det är fjärde bussresan som blir av i år och visst går utvecklingen framåt på en hel del håll och kanter då vi knappt kunnat räkna med en per år innan. Den stora anledningen stavas att det i år är fler som tar ansvar för att det ska hända saker. Ska det bli en engagerad och stor supporterskara krävs det flera drivkrafter. Visst strävar vi alla åt att ingå i en enda stor FFF-familj?

Imorgon åker vi ned till Landskrona är så där magiskt vackra som bara vi kan vara - FFF tills döden skiljer oss åt och mycket längre än så!



Det går bra nu.

Igår tog FFF sin tredje raka seger efter en enastående prestation när Landskrona slogs tillbaka med 5-1. Efter sjutton minuter stod det 3-0 och man fick riktigt nypa sig i armen för att hänga med. Lite nervös blev man däremot på morgonen innan när man slog upp Hallands Nyheter och läste att det var frågetecken på inte mindre än nio spelare i truppen då sjukdomar härjat i laget. Kanske överdrivde lokaltidningen, om inte annat är det riktigt imponerande att gå ut och göra en så helgjuten insats med de förutsättningarna.

Denna fina dag började för några av oss i YWP med korvgrillning och öldrickande (lite skumpa inblandat) innan fortsatt laddning på Hertings Krog. Ett trevligt inslag och perfekt att man passar på att göra något extra när det vankas lördagsmatch. Precis som spelarna på planen gjorde en riktigt bra insats tyckte jag vi i klacken malde på så bra vi kunde. Våra versioner av Barbara Streisand och Money Money Money gör väl att vi spär på uttrycket "den charmiga FFF-klacken" än mer.

Undertecknad drar iväg på en veckas välbehövlig semester i utlandet och kommer sedan hem heltaggad för bortamatchen i Landskrona 18/7. Jag har riktigt goda tankar om höstsäsongen med de senaste matcherna i färskt minne. Det gäller att vi håller oss fokuserade i varje match nu, även när det är lag som vi förväntas slå. För oss FFF-supportrar är det bara att spinna vidare på de senaste matcherna mot Värnamo och Landskrona och ge 110 procent. Anmäl er till bussresan till Landskrona snarast så banar vi vägen för en riktigt rolig höst!

Vi ger aldrig upp!






Om Georgjijabloggen

Välkommen till den enda existerande FFF-bloggen!

Med denna blogg är tanken att föra fram hur det är att vara en av få engagerade supporter till det lilla landsortslaget Falkenbergs FF, av många likställt med den fula ankungen. Att vara gulvit anhängare innebär såväl glädje som frustration och att uttrycka sig om detta i skrift är ofta ett bra medel och även ett sätt att promota klubben i hjärtat än mer. Mina åsikter eller allt som förmedlas här behöver inte nödvändigtvis vara representativt för alla supportrar till Falkenbergs FF.

/B

Gör din plikt

Imorgon väntar Degerfors hemma på Falkenbergs IP i Superettans trettonde omgång. För FFF:s del har det dock bara avverkats elva matcher innan denna då bortamatchen mot GIF Sundsvall sköts fram i tiden till augusti. För oss gulvita är tabellen ingen rolig läsning då vi för närvarande ligger på kvalplats nedåt efter framförallt en usel statistik på hemmaplan där vi redan tappat en mängd onödiga poäng. Att förlusterna skett mot lag som Brage, Västerås och Öster inger inte direkt någon känsla av välbehag. Förväntningarna inför säsongen får väl sägas att dom var bra mycket större efter förra årets starka höstspurt, att vi fick behålla i stort sett hela laget och kryddade med rutinerade Per "Texas" Johansson från HBK bland annat och andra spelare som kunde täcka upp de flyktande från fjolåret samt att fler och fler lade ett varningens finger för FFF i förhandstipsen. Tabellen är jämn och mycket kan komma och ändras, men helt klart är man som FFF-supporter missnöjd med resultaten hittills. Degerfors imorgon, ett lag vi aldrig lyckats besegra under tio försök hittills, däremot en mängd oavgjorda matcher. Med den tilltänkta formationen 4-6-0 då vi är i något av en "anfallskris" kanske vi har segermedicinen? Tomas hoppas på fler spelare som kan gå i djupled. Jag vågar varken hissa eller dissa det på förhand, men tre poäng det är jag grymt sugen på oavsett vilken formation vi kommer till spel med.

För oss FFF-supportrar är det bara en sak som gäller och det är att sluta upp och stötta de gulvita till hundratio procent. Att Varbergs BOIS en serie under drar mer publik är pinsamt och att vi om det bortses från Hammarby senast då det kom över 3000 åskådare (Väldigt mycket på grund av motståndet) oftast landat på 900 besökare är väl än mer beklämmande. BOIS har gått som tåget i söderettan och leder denna serie, FFF har inlett knackigt och visst påverkar det givetvis, men resultaten är inte hela sanningen bakom den dåliga uppslutningen på FFF:s matcher. Även i höstas när Falkenbergs FF sopade banan med ett antal lag kom det ändå inte mer än tresiffrigt. Trots ett allt mer hårdare arbete från Yellow And White Pride känns det tyvärr som att det går bakåt på alla andra håll. Klubben måste promota sig själva mycket mer än vad som är fallet och värdera identitet så våra ungdomsspelare etc. börjar förstå innerbörden av att bära FFF-emblemet på bröstet. Utdelning av lagtröjor från IF Elfsborg, IFK Göteborg och Hammarbytröjor på ungdomslagens avslutningar är ett starkt exempel på att det är mycket som är snedvridet i våran förening. Vad sänder man egentligen för signaler när man sprider en sådan mentalitet? Det finns en rad andra saker som hänt i vår förening senaste tiden som kanske inte är lämpliga att förmedla här i bloggen, men det är sådant som helt klart stärker förlorarmentaliteten. Det är som att vissa i föreningen inte håller på sig själva och jag kommer aldrig att greppa det här riktigt. Sen får jag väl tydligt säga att klubben givetvis inte ska lastas för precis allting som händer och sker när det gäller otroheten, men jag är fullt övertygad om att mer kan göras för att fler ska känna stolthet över Falkenbergs FF och värdera emblemet högt och fatta att alla andra elitklubbar är konkurrenter till våran förening!

Vi ses på Hertings Krog och Falkenbergs IP imorgon. Gör din plikt, stå upp för FFF med all den energi och kraft du besitter. För evigt trogen Falkenbergs FF!

/B





Bilder från den senaste tiden

När orken att skriva inte är på topp så tänkte jag förgylla med lite bilder från den senaste tiden. Next up: Degerfors på Falkenbergs IP 22/6!

Ängelholm hemma 23 maj:





Assyriska borta 6 juni:








Hammarby hemma 12/6







Tankar efter Assyriska borta: Det går upp och ned.

Strax efter tio på förmiddagen lämnade jag Falkenberg i sällskap av tre andra FFF-supportrar för bortamatchen mot Assyriska, min sjunde bortaresa till denna stad för att se mitt gulvita lag. Visst börjar man bli rutinerad i det här sammanhanget? Någorlunda i alla fall. Vissa stunder kan man undra varför man utsätter sig för det här med alla omständigheter runt omkring, men faktum är att jag älskar det av någon outgrundlig anledning. Sju fyllda supporterbussar i all ära från storklubbarna, men det är en speciell känsla att stå upp och vara hardcore för ett mindre lag som i stort sett inte någon supportar nämnvärt förutom din egna lilla grupp. Jag ifrågasätter inte mina resor när jag kollar mätarställningen i Saaben heller och inser att väldigt stor del av dessa mil är till förmån för Falkenbergs FF.

FFF är likt tidigare år ett ojämnt lag, bländande insatser blandas ofta med rena magplask. 2011 känns det än mer påtagligt. Efter 0-4 mot Öster på hemmaplan där vi av någon anledning varit katastrofalt dåliga, framförallt när lag vi enligt förhandstipsen ska ha bakom oss varit på besök trodde jag nog allt att det skulle komma ut ett mer taggat gulvitt fotbollslag på Södertälje Arena i söndags. Efter sju minuter var ställningen 2-0 till hemmalaget, detta efter en matchinledning där vi tycktes gå ut och inte vilja någonting överhuvudtaget. Jag befarade en storförlust, men efter tjugofyra minuter vaknade spelarna till liv som om den där väntade utskällningen i omklädningsrummet kom mitt under pågående match istället för i halvtid. Stefan Rodevåg reducerade och hoppet tändes på bara någon sekund för sedan hade vi riktigt bra fart resterande del av första halvlek. Vi inledde bra i andra halvlek och trummade på för en kvittering. Marcus Översjö var nära att kvittera med ett hårt skott. Ju mer halvleken led kändes det dock som att vi inte riktigt hade den där lilla extra energin för att få med oss en poäng hem.

FFF:s totalt sex supportrar på den anvisade delen för gästande supportrar höll igång så gott det gick. För en flaggviftare var blåsten inte helt välkommen, men detta blev bättre i andra halvlek. Våran version av "Eh Cumpari" kördes ett par gånger och visst är det härligt att sjunga om Herting och Skumpa. Anmärkningsvärt är att inte en enda av FFF-spelarna tackade sina supportrar som reste sammanlagt 97 mil för att se dom inleda som kattskit med 2-0 i baken på sju minuter. Även om det är väldigt tungt direkt efter slutsignalen i nederlagets stund bör man ändå kunna förvänta sig ett litet tack i form av en spontan applåd från sina spelare när man offrar det som inte en käft i övrigt gör i Falkenberg. Eftersom vi är luttrade vid det här laget såg vi till att göra hemresan rolig i alla fall som alltid. Gruppbilden i den berömda bebyggelsen Mosilt mitt ute i skogen längs väg 150 mellan Torup och Falkenberg fick avsluta denna resa i juninatten.






Dags att blåsa liv i bloggandet igen.

Jag börjar om på ruta ett igen. Denna blogg har säsongerna innan denna med Falkenbergs FF uppdaterats frekvent. Någon gång i vintras fick jag för mig att enbart skriva på FFF:s svenskafanssida, men det är nog inte riktigt rätt forum på samma vis för att förmedla allt jag vill med FFF:s läktarkultur och vi fåtalet mentalisters strävan att driva saker framåt i staden där det anses extremt fult att passionerat stödja sitt lokala elitfotbollslag.

Imorgon väntar ännu en resa till Södertälje Arena för bortamatchen mot Assyriska FF. I och med att Syrianska förra året avancerade till allsvenskan blir det enda besöket där detta år och jag brukar gilla resorna till Södertälje. Räkna med en välskriven och nyanserad rapport om mina mentala bravader under resan till Assyriska-FFF 2011. Tre poäng och ett par erfarenheter rikare hoppas jag komma hem med natten till nationaldagen. Skönt faktiskt att det är röd dag och ledigt från jobbet för en gångs skull efter en långresa för att följa de gulvita hjältarna.

På återseende och ett regelbundet bloggande från min sida hädanefter!

/M


Ständigt ute på drift. Unik i sin egen art.

RSS 2.0